Mandala

I dag hade vi picknick på en solig klippa i dungen, Synesteten och jag. När vi skulle köpa ingredienser till pastasalladen tänkte vi passa på att rösta, men Piratpartiets valsedlar var slut. Att skriva partiets namn på en tom valsedel lär vanligen betyda en ogiltigförklarad röst, så vi bestämde oss för att återkomma istället. Jag gick hem och ringde journumret 08 - 55 11 72 65, och hoppas på att det finns valsedlar i morgon. 

Folk gör något stort av att det är ett “enfrågeparti”, men som Synesteten sa – de andra partierna vill förändra politiken, men Piratpartiet vill att det fortfarande ska vara möjligt att förändra politiken. Det vill säga, det är en politisk metafråga, inte en enda isolerad fråga.

En vecka senare: Nu har vi skickat tidningarna till tryckeriet igen … och kors i taket, vi har skickat dem i tid! Vi har försökt analysera hur det gick till och vad vi kan göra igen nästa gång, men det mesta vi hittar är av typen lyckosam slump.

Synesteten är gladare igen och vi ser mer av honom än på länge – jag är glad för bådadera. 

Förhoppningsvis återkommer jag med mer inspirera(n)de inlägg. Ska ha en veckas skurlov från i morgon. Skurlov = semester för att fixa tråk och slippa göra sånt på semestern.

Jättesena var vi i dag med tidningarna. Kan vi mer och bättre? Nja. Vi var sena på grund av mindre jobb på helger och sena kvällar, så i längden kanske vi inte kan mer och bättre. Hade ett apatiskt möte efteråt. Vi behöver semester allihop … 

Cykeln hade jag fått ut ur cykelförrådet, luft i däcken, nytt däck och ny slang bak, smörjolja på alla känsliga ställen … det tog knappt mer än en vecka – nu är det punka igen. Idioter som slänger flaskor överallt. 

Och så är Synesteten ledsen. Han har valt men han är ledsen.

Mitt i alltihop är våren som allra vackrast och mest förunderlig, så man får väl putsa upp livet så det passar. Det är ändå i-landsproblem från början till slut. Ja, mina alltså. Synestetens är nog mer universella.

Fyra–fem blogginlägg har jag börjat skriva de senaste dagarna, men inte hunnit skriva klart, och när jag skulle avsluta kändes de passé. Vad handlade de om? Cassy som klättrade upp i ett träd och knappt vågade komma ner. Saker, föremål, som gör mig glad: en cykel, ett par nya byxor med många praktiska fickor. Tankar om Piratpartiets politik – det finns så många frågor som i förlängningen handlar om integritet och frihet, fast man sällan talar om dem på det sättet. Hur ska EU-politikerna göra då, om nu Piratpartiet kommer in? Nej okej, den frågan är långt ifrån passé, men den blev det ändå. Nu har jag huvudet fullt av Synestetens kärleksbekymmer … och dem ska jag inte blogga om. Tänk om man kunde skydda sina barn mot saker som gör så ont. Det är tur att man inte kan det, för det skulle inte vara bra, men det vore omöjligt att låta bli.

Vänner som blir före detta vänner – Tintin skrev om en sådan i sin blogg, en vän som sa upp bekantskapen. Och jag kom att tänka på U. Vi lärde känna varandra på ett anarkistmöte, blev vänner, brevväxlade (på papper) och hälsade på varandra, och när U började plugga i Stockholm flyttade hon in hos mig med sin pojkvän J. 

Det skar sig nästan genast. Jag hade nog missat att tala om att Skogsmannen och Zenteknikern också bodde i min tvåa … eller kanske var det bara så att U och J ville ha mer privatliv och lugn och ro än vi kunde erbjuda. I alla fall var det stelt i början och blev bara värre. 

U och J flyttade efter ett par månader. Vi umgicks inte längre, men om det var mer dramatiskt än så hade jag helt missat det … Zenteknikern och Skogsmannen mötte U på stan, men hon verkade inte se dem. Och en dag när Skogsmannen och jag satt på tunnelbanan, satt U plötsligt mittemot oss. Vi sa hej, men hon visade inte med en min att hon hade sett eller hört oss. Efter ett par stationer gick hon av. Sedan dess har hon inte hörts av.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Inte har jag precis saknat U, men jag undrar ibland vad som hände.

I gryningen vaknar jag till av att Krulltotten kommer hem. Lägg dina kläder i tvätten, säger jag, för jag ska tvätta sen. Ett par timmar senare vaknar jag på riktigt. Det är tyst och stilla, valborgskalabaliken har lagt sig och man kan gå ut igen. Julle ligger hoprullad på min mage, varm och god. På benen ligger Tigris. När de flyttar på sig går jag upp – katterna alltså, inte benen.

Klockan är nästan sju. Jag går ner och bokar första tvättiden, brygger kaffe, äter frukost. Fönstret står öppet mot grönskan som exploderar där ute, och fågelsången strömmar in. När jag har lagt i tvätten går jag ut. Morgonen är lite kall och alldeles klar och nytvättad. Resterna av valborgsmässoelden ryker fortfarande, och när jag kommer närmare ser det lite mindre nytvättat ut: överallt ligger gamla engångsgrillar, systempåsar, plastgafflar. Ja ja. Runt de rykande resterna av elden står igenbommade fika- och lotteristånd och en liten scen, och genom ett fönster hörs ljuden från en fest som fortfarande pågår. 

Snart kommer folk ut med sina kissnödiga hundar, som inte kan vänta bara för att det var valborg i går. Sen är det väl demonstrationsdags. Jag ska jobba, och vet i alla fall inget tåg som skulle kännas rätt att gå i. Piratpartiet ska picknicka i Tanto, och kanske – men jag hinner inte. Och nu är nog tvätten klar.