Flykten från Facebook
Mejl från Facebook: en arbetskamrat vill bli Facebook-vän med mig. Visst, kul, jag loggar in … och får veta att en gammal kurskamrat krattar löv i sin trädgård, ett kusinbarn vill ha recept på billig vegetarisk påskmat, en kusin har borrat hål i sina väggar, ännu en kurskamrat gillar äggtoddy, en kollega är ledig hela helgen och när hände det sist? och en nätbekant har varit i Mullemeck-parken med sitt barn, och en massa annat.
Dessutom har folk jag känner lagt upp nya foton, deltagit i frågesporter – vill jag jämföra mina resultat med deras? – och gått med i diverse grupper. Jag har även blivit inbjuden att vara med i ett gäng grupper. En verkar trevlig, nästa också men dess bäst-före-datum gick ut för två veckor sen. Sedan kommer en som jag inte förstår mig på och en som … ja kanske? Men vad ska jag göra där? Vad ska jag göra i någon av dessa grupper? Varför ska jag vara med i den där gruppen och inte i den? Blir inbjudaren ledsen om jag tackar nej? Om jag är med i alla grupper som låter bra, hur många hundra blir det och hur stor mening är det?
Jag har klickat ur de flesta funktioner som går att klicka ur, och i profilen säger jag surt nej till alla skojiga tidsfördriv på Facebook, men ändå är det rena bombardemanget. Någon vill jämföra sitt IQ med mitt, och sina kunskaper om … vad det nu är, och se vem min sanna förebild är här i livet, och mer, mer, mer av samma sort. Vill jag svara på det måste jag också skicka inbjudan till några vänner att vara med och jämföra – vill de det? Nej nej, jag klickar ut mig.
Nu vill jag inte svara på något mer eller veta något mer, jag vill ut och det fort. Var bland alla de blinkande annonserna finns utloggningsknappen? Men jag skulle ju svara den trevliga arbetskamraten … var? Där! Eller? Jo, jag hittar rätt och klickar i att jag vill bli vän med F. Sedan fort ut, huvudstupa. Vad gör jag på Facebook? undrar jag, igen.
Facebook helps you connect and share with the people in your life, som de skriver i reklamen. Ja, det händer, och det är jag glad för. Ändå känns det, när det sker, som om det är lika mycket trots som tack vare Facebook.
Hej!
Nu har jag funderat i några dar och jag har fortfarande inte en susning om vem du är! Vill du så får du gärna presentera dig närmare.
På tal om Facebook…jag är totalvägrare av den sajten. Har inte ens registrerat mig och tänker aldrig göra det…
Må gott
Ja, jag vet inte jag.
Min fru tycker det är skoj med Facebook. Hon är lärare och håller kontakten med tidigare elever som spontant söker upp henne där, det är väl ganska hedrande för en lärare kan jag tycka. Hon och hennes kollegor “tävlar” om vem som klara mest i någon typ av ordspel och de verkar ha kul med det. Familjen har blivit inbjuden till både någon konsert och en grillfest tack vare de kontakter som återupprättats via Facebook och det kan ju vara roligt.
Personligen registrerade jag mig och lev inbjuden av någon att delta i en grupp, men jag gjorde ungefär som du, jag flydde och lyckades innaktivera hela skiten.
Det är väl som med bloggar, en del är bra och givande och en del är rena smörjan, men det är nog mycket upp till läsaren.
Klart hedrande
Jo, visst är det upp till läsaren – för min del finns där en del som jag vill ha, men så mycket annat och så påträngande … men jag flyr bara genom att logga ut. Någon månad senare är jag tillbaka och försöker igen.