Mandala

Väckarklockan ringde 4.30. Jag gick upp, klädde på mig, gav katterna mat, packade lite, åt frukost, lade fram pengar till Krulltotten men hann inte skriva någon lapp. 

Vid 5.30 kom ett sms från Ali som satt på t-banan, längst bak, skrev han. Men varför satt han där redan? T-banan skulle ju inte gå förrän 5.41? Jag hann inte kolla utan samlade ihop packningen och gick till tunnelbanan. Vid 5.39 var jag där – och hade missat den. Jag vet inte varifrån jag fick 5.41 men det var fel. Det var nio minuter kvar till nästa, den skulle vara framme 6.03 och jag skulle inte hinna till tåget klockan 6.05.

Ringde Ali och vi kom överens om att jag skulle ta taxi, men tjejen på taxi tyckte att det verkade säkrare med tunnelbanan. Så jag ställde mig längst bak och när dörrarna öppnades vid T-centralen sprang jag … med tunga kängor, flaxande poncho, ryggsäck och otymplig väska. Chanslöst, men jag ville ha försökt. 

Luften var slut när jag kom uppför trapporna, men tåget stod inne och där stod Plupp och vinkade! Någon föste in honom och dörrarna stängdes … men när jag kom ut på perrongen var dörren öppen och där stod de, Plupp, Ali och en tredje som jag sedan förstod var konduktören. Vad jag tyckte om dem i den stunden, alla tre! 

Nu har vi haft möte hela långa dagen och ätit libanesisk mat på restaurang, en fullkomligt överjordiskt god babaganouj bland annat och en fantastisk tabbouleh. Sen följde jag med LC tillbaka till vandrarhemmet eftersom jag var trött och inte hittade själv. Klockan är bara lite över 22, men jag ska sätta mobilen på ringning tidigt och få saker gjorda i morgon bitti.

I morgon bitti ska jag åka till Göteborg på styrelsemöte. Tåget går klockan 6.05 och helst ska jag åka med tunnelbanan 5.19. Om fem timmar alltså. Jag har en otäck känsla av att något kommer att gå fel när jag sätter mobilen på ringning … och jag kommer att vakna klockan halv åtta. Må det inte bli en självuppfyllande profetia … Nu ska jag flytta undan en katt från fötterna och hämta mobilen. Godnatt.

Den där skolministern vi har är lite lustig. Han tycker det är viktigt med kunskap, i alla fall att mäta den och kontrollera den och sortera eleverna efter uppmätt resultat. Och han tycker det är viktigt att kunna svenska om man bor i Sverige. 

Då borde han ju vilja ge förutsättningar för kunskap, eller? Om till exempel elever som läser modersmål lär sig allt möjligt extra bra – toppen, mer modersmål i skolorna! Men nej. Det är “viktigare att de lär sig svenska”, säger skolministern. Det är väl inte möjligt att han fortfarande tror att språken konkurrerar med varandra. Men vad menar han då? Att det är viktigare att inte lära sig persiska än att lära sig andra saker? Eller vill han bara locka till sig sverigedemokratiska väljare?

Teologiska rummet är ett radioprogram i P1 som jag inte visste fanns. I varje fall började detta program en kväll nyligen när jag satte på radion. Jag lyssnade av och till medan jag lagade och åt middag. 

Tre eller fyra personer varav en var Göran Rosenberg småpratade om religionens relation till politik, om sekularisering, pluralism och vårt behov av mening. De tyckte att mening och behovet av mening stod i motsats till sekularisering och pluralism. De lutade åt att man borde ersätta den auktoritära religionen med något auktoritärt sekulärt, som skulle normera våra medvetanden så att vi skulle uppleva mening. 

“Vi vill ha pluralism, men vi måste bestämma vad som är rätt!”. Förvirring eller hyckleri? Ologiskt i alla fall. 

Jag har antingen en stark känsla av mening eller också ingen alls, jag vet inte vilket eftersom jag inte begriper frågan eller behovet. Är “mening” bara något som händer sedan? Att man får en belöning efteråt? Vad är det i så fall för mening med den?

Nu har jag suttit här och designat i snart två timmar. Istället för att gå hem och laga middag, gå igenom viktiga dokument, förbereda viktiga saker eller påbörja ett korsord eller … 

Det är fint, men jag tänkte att det skulle se mer ut som ett kinesiskt sidentyg, bloggtemat alltså. Nej, jag har inte gjort det själv – det vore kul men skulle ta veckor. Namnskylten har jag gjort själv. Namnet skulle ha stått högre upp, det blir för nära rubriken nu, och jag nänns verkligen inte be C lägga upp en ny bild också. Fast jag är nöjd med färgskalan och typsnittet i Mandala. Och bilden som är från första kvällen vid den där sjön där jag brukade sova över i somras. 

Ja ni undrade just, va? Förlåt, det är tisdag. Jag ska inte förlänga plågan.