“Ja det är ju inte politiskt korrekt men …” säger folk. Eller så säger de ursäktande att de faktiskt gillar skämt som inte är politiskt korrekta, som en person i off-topic-delen av ett kattforum nyligen. Flera höll med, och det var självklart likhetstecken mellan “inte politiskt korrekt” och nattståndna fördomar. 

För mig är politisk korrekthet att ansluta sig till en åsikt bara för att inte sticka ut hakan. Vad som är politiskt korrekt i ett sammanhang är det inte i ett annat – och att vara politiskt korrekt är mer eller mindre att vara en feg hycklare. 

Tänk så praktiskt att kunna framställa sin mentala stiltje som ett mod att gå mot strömmen, och samtidigt mellan raderna anklaga andra för att vara Bror och Syster Duktig med ängsligt välkammade åsikter som duger i de fina salongerna … politiskt korrekta, kort sagt.

–

Nästan en vecka senare, efter lite mer funderande: Är vi inte alla lite politiskt korrekta ibland? Tonar ner det som verkligen inte funkar i vissa sällskap för att möjliggöra kommunikation om något annat. Alltså, när jag gör det är jag pragmatisk – när andra gör det är de politiskt korrekta. – Vadå, är det något fel?