Mandala

Detta har hänt: jul i Päronby, mellan de snötäckta potatisåkrarna och skogen, med en halv kilometer till närmsta granne och säkert en hel till den näst närmsta. 

Vi har ätit Skogsmannens hemlagade sillar: kryddströmming, inlagd sill, glasmästarsill och senapsgravad dillströmming … spelat spel, sett på Karl-Bertil Jonsson och delat ut julklappar.

I år var det många ätliga julklappar: getmese, svart flingsalt, choklad … Nästan inga böcker för en gångs skull, men ett par filmer och brädspel. Hårbalsam, rökelse, små skålar från Leras verkstad. Och en ny, ovanlig sak: ljudlösa fyrverkerier. 

Efter julklappsutdelningen var det dags. Krulltotten höll i den stora rislyktan och Skogsmannen tände. Sedan släppte de, och rislyktan lyfte och lyfte och lyfte, for iväg med vinden och syntes till slut bara som en gul prick bland de andra stjärnorna i svart rymd över snöig åker. 

Krulltotten fotograferade. Slutartiden blev lång i mörkret, och rislyktans färd i mörkret blev till långa slingor av eld.

Jag försökte beställa en biljett till Päronby där småttingarna och deras far håller hus (han bor där, de är på besök) och där vi ska fira jul. Häromveckan gick det utmärkt att beställa biljett per telefon till Krulltotten, men nu … 

Det kostar 44 kronor extra att boka per telefon. Medan jag lät mig övertygas om att det faktiskt var så, köpte någon annan sista biljetten till det tåg jag skulle med. Okej, ett annat tåg, en annan dag … 

Men när biljetten var färdigbokad och jag väntade på ett kontrollnummer, visade det sig att man måste betala över internet på ett av tre sätt som jag inte kan använda på grund av fel sorts kort respektive fel bank. 

I denna värld av tekniska framsteg finns nu inga alternativ till att åka in till Centralen och köpa biljett! Såvida jag inte skaffar en annan typ av kort då. Men det här var också sista biljetten, och att åka in till Centralen tar en stund. “Jag får väl ta Swebus då” sa jag, och kundtjänst-tjejen svarade likgiltigt “Jaa” … obekymrad om Skogsmannen som skulle få åka långt och hämta.

Som tur var grep Tintin in som räddande ängel (det är det uttrycket Den flygande reportern syftar på) och bokade en biljett med sitt kort!

Årets mörkaste dygn är slut, julen står för dörren och även om jag vägrar öppna så tar den sig in. Jag tycker att den kan vänta lite. Jag hinner inte med, det går för fort! Jag har inte hunnit tänka “adventsljusstake”, jag är knappt framme vid november … Men överallt är det julpyntat i rött och grönt, och alla har köpt och slagit in sina julklappar och hängt upp sina julgardiner och sitter och knäcker nötter och läser julkort. 

Jag ska köpa julklappar i morgon när vi har skickat tidningen. Då ska jag också göra en väldig massa annat, och sen när allt förhoppningsvis är klart, kylen laddad med kattmat och kattvakt installerad, då ska jag åka upp till exet Skogsmannen och fira jul. Där är också våra barn Synesteten och Krulltotten, och förstås Skogsmannens lille Karate Kid. Och där har de ordnat jul så det räcker. Skogsmannen är fenomenal på julmat, speciellt på sillar. Granen luktar gran och vi har levande ljus i den.

Då kan julen komma in.

Det kom en bok till Tidningen. Det gör det ibland eftersom de vill att vi ska recensera dem, men just den här boken tänker vi nog bespara läsarna. Den kommer från ett förlag som har specialiserat sig på oavsiktlig humor – en av deras böcker skulle faktiskt vara rolig, men den var mest beklämmande. 

Den första boken hette MVG i allt och handlade om hur man får MVG i allt på gymnasiet. Vi tänkte först att Krulltotten, då nybliven gymnasist, skulle recensera den, eller Synesteten, som nyligen lämnat gymnasiet bakom sig. En from förhoppning var att Krulltotten skulle ta intryck, om än bara lite lite … ja, jag hade alltså inte läst boken än. Men båda två sa i en ton av monumentalt ointresse att de kanske kunde recensera den någon gång, och sedan blev den liggande på köksbordet. Då började jag läsa.

Nej, det här är inte en bok som jag vill att mina söner ska ta intryck av. Den skulle kunna heta Bli en självgod streber och tro att du gillar det. Det handlar om att välja sina vänner så att lärarna förstår att man är en av de duktiga, droppa kontakten med alla som har lägre betyg än man själv och bygga hela sitt liv på vad som är bäst för betygen. Se en och annan film, träna lite, men hela tiden med betygen för ögonen. Dessutom finns i slutet av boken en del bra tips om studieteknik, men innan man når dit har man antingen tröttnat eller läser vidare av ren illvilja.

Jag läste några tragikomiska avsnitt högt för Krulltotten för att åtminstone locka fram en skriftlig slakt (och för att jag inte kunde låta bli). Han blev förstås arg, eftersom han är en idealist som hyllar kunskapen för dess egen skull och inte för betygens. En sådan bok tänkte han verkligen inte läsa.

Då försökte jag med Synesteten, som bläddrade i boken och sa:

– Aha, en patetisk snubbe med höga betyg.

Det var allt han hade att säga, och det räcker ju inte till en recension. Jag kunde ha skrivit något själv, men min åsikt kändes inte så relevant (även om du, kära bloggläsare, får nöja dig med den).

Den bok som kom häromdagen heter Starta eget – eller?. 

I dag efter pressläggningen och redaktionsmötet hade vi lite högläsning ur den. Den visade sig vara nästan magisk. Om man tänker på en klyscha om eller av företagare och slumpvis slår upp en sida i denna bok, så hittar man klyschan där, oavsett vilken det är! Fast ännu lite vulgärare, men det förhöjer bara den komiska effekten.

Författaren presenterar exempelvis 30 nackdelar med att starta eget. Bland dem finns:

• Du kan inte längre skylla på andra

och 

• Det är slut med fusksjukskrivningar

och …

jag får citera mer en annan gång, för boken ligger kvar på redaktionen. Vi skrattade så vi fick ont i magen, så vi får nog fusksjukskriva oss i morgon. Eller inte.

I morse försökte jag förklara för en arbetsförmedlare att man visst kan praktisera på distans. Hon ville att vi skulle kontrollera och redovisa praktikantens närvaro, punktlighet, koncentrationsförmåga, motivation och ett halvt dussin andra saker – kontroll är uppenbarligen vad arbetsförmedling går ut på. Vi har redan försäkrat oss om praktikantens punktlighet, koncentrationsförmåga, motivation och hela listan utom närvaron – både för praktikanten och oss är distansarbete en förutsättning i det här fallet. Hon kan inte åka över halva Sverige och vi har inte plats. Men det dög inte. 

Hur tror Kommandoran att man gör en tidning egentligen? Tror hon att det går bra utan motivation, koncentrationsförmåga och punktlighet? Hon läser väl bara Aftonbladet, antar jag.

Och bara för det riskerar nu en person som verkligen verkligen vill jobba att bli utan aktivitetsersättning eller vad de nu kallar det i år.

Nu kan jag ju inte flytta på mig … vår lilla tresmakskatt Tigris har krupit in under min tröja och rullat ihop sig, och spinner så det dånar. Varm och len och gosig … men om jag klappar henne biter hon rakt genom tröjan, fortfarande spinnande. Man måste vara på sin vakt mot oidentifierade klappande föremål.

mmm, varmt och mysigt!

Beatrice Ask vill att polisen ska få drogtesta och utreda brottsmisstankar mot barn under 15 år. Polisen är glad och socialtjänsten är glad, för barn ska ju inte begå brott eller använda droger.

Dessutom kommer snart en ny lag om att privata företag ska få kontrollera allt folk gör på internet, göra husrannsakan och bötfälla den som har obetald musik hemma. Jo, för musiker och andra kulturarbetare ska ju kunna leva på sitt arbete!*

FRA ska rädda oss från terror eller organiserad brottslighet eller vad det nu var. Rädda oss ska de i alla fall, och de har lovat att inte avlyssna vanliga svenskar utan bara utländska skummisar. Vad bra – terror och organiserad brottslighet vill vi ju inte ha.

Men räcker det? Tänk bara på snatteriet. Hur ska bönderna kunna leva på sitt arbete om folk bara går och hämtar limpor, äpplen och leverpastejer i butikerna? Jag tycker att butikskedjorna ska göra husrannsakan i kylskåpen. Den som hederligt har betalt sin leverpastej får visa upp ett kvitto, annars blir det böter. Visst ska vi slå vakt om integriteten, men den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta. Betalt mjöl, menar jag.

*En eloge till de osjälviska musikbolagen och filmbolagen som har lobbat igenom Ipred och vill ta över polisens arbete, bara för kulturarbetarnas skull!

Nu har Tintin och jag och våra arbetskamrater skickat Tidningen. Vi gjorde dubbelnummer och det blev lite hals över huvud, men allt kom iväg … och innan lättnaden efteråt hann bli verklig, var det dags för möte om testkörningen av den nya tidningen. Vi blir fler och arbetet kommer att behöva organiseras mer eller i varje fall annorlunda. Jag lämnar lyckligtvis över det mesta ansvaret för det och får annat och nytt ansvar istället … Lite vilset känns det, Reportern och jag har varit så inkörda i vår rytm. Men det är väl bra att byta rytm ibland? 

I köket lagas mat, för här ska bli fest. Jag vet inte om jag ska stanna, teoretiskt sett vore det trevligt, i praktiken är jag nog trött och hungrig och vill gå hem. Men om jag går hem kommer jag att önska att jag inte hade varit så asocial.

Nu kom ett mejl från min Kusin Vitamin, ja hon kan få heta så. Hon skriver (bland annat) att jag har en allmänt lugnande och uppmuntrande och samtidigt bestämd utstrålning Det är ju inte illa – i någon ljus stund kanske? Det hade också kunnat vara min beskrivning av Kusin Vitamin. 

Festen närmar sig och jag stannar nog kvar. Ja, det gör jag – festfixargänget har gjort jättefint i köket och lagat något som luktar väldigt gott, Synesteten jobbar och Krulltotten handlar julklappar.

“Ja det är ju inte politiskt korrekt men …” säger folk. Eller så säger de ursäktande att de faktiskt gillar skämt som inte är politiskt korrekta, som en person i off-topic-delen av ett kattforum nyligen. Flera höll med, och det var självklart likhetstecken mellan “inte politiskt korrekt” och nattståndna fördomar. 

För mig är politisk korrekthet att ansluta sig till en åsikt bara för att inte sticka ut hakan. Vad som är politiskt korrekt i ett sammanhang är det inte i ett annat – och att vara politiskt korrekt är mer eller mindre att vara en feg hycklare. 

Tänk så praktiskt att kunna framställa sin mentala stiltje som ett mod att gå mot strömmen, och samtidigt mellan raderna anklaga andra för att vara Bror och Syster Duktig med ängsligt välkammade åsikter som duger i de fina salongerna … politiskt korrekta, kort sagt.

–

Nästan en vecka senare, efter lite mer funderande: Är vi inte alla lite politiskt korrekta ibland? Tonar ner det som verkligen inte funkar i vissa sällskap för att möjliggöra kommunikation om något annat. Alltså, när jag gör det är jag pragmatisk – när andra gör det är de politiskt korrekta. – Vadå, är det något fel?