Detta underbara Västernorrland som lockade så förföriskt med sitt vackra landskap och hjärtligt öppna famn fick mig att lämna Trelleborg vid sydkusten för att hamna i Mörtsal, precis vid Höga Kusten-bron. Huset som köptes döptes raskt till Brovakten, en anhalt vid södra brofästet. Där bor vi nu, jag och mannen i mitt liv och hans dotter, min gamla pippi på tjugosex vårar.
Jag måste nypa mig i armen flera gånger om dagen och i veckan för att inse att jag bor så otroligt, nästan oförskämt vackert. Tänk att få göra en sådan resa i livet, att ta det stora klivet. Man byter en kust till en annan. Skåne och Västernorrland, så olika landskap men ändå ryms de i landet Sverige, som är så mångfacetterat. I söder, låglänt jordbrukslandskap och i norr där blandas jordbruken med det vilda, skogen, i det höglänta bergslandskapet. men ett gemensamt har de båda kusterna, närheten till havet.
I bygderna kring Brovakten och Mörtsal finns den mäktiga och pampiga bron, den som leder vidare mot andra spännande trakter på Höga Kusten. In i Ångermanland, utmed älven och runt alla sjöar, stora som små. Man bygger Botniabanan för framtiden, intill mitt hus sprängs det för framkomligheten men jag störs inte av smällarna och varningssignalerna.
Bortanför allt ligger Bottenhavet med sina vågor och lätta krusningar. Jag förundras av allt det vackra och känner rysningar. Välbehaget sprider sig i kroppen. Mottagandet känns som en trygg hamn där jag kan få krypa in och känna mig delaktig.
Allt medan älg och björn vakar över sina skogar, räven raskar över isen och havsörnen seglar över landskapet på span efter födan, livet.
Vi delar Högsjö allihop, vi ingår i Ångermanland, Norrland kallas vår landsdel i det avlånga landet Sverige. Här bor vi och verkar. Och vi är alla lika olika som lika. Var och en är en resurs på sitt vis. Det finns en magi i medmänskligheten, en handtryckning och ett leende alla emellan. Svårare än så är det inte.
Här i Högsjö och Ångermanland finner jag mycket av den varan. Värme och medmänsklighet, stolthet, starka begrepp i en svår tid. På något sätt ska vi rida ut stormarna som drar in över vår landsända. Håller vi ihop kan det gå, ensam är inte stark.
Och tillsammans firar vi Sveriges dag idag, det känns bra tycker jag.