…låter den riktiga sommaren vänta på sig efter den dryga våren som var ett resultat av en lång och mycket kall vinter. Det har blåst i tre dagar och vindarna kommer från nordan så de smeker inte precis. Det här innebär kanske att Nationaldagen kommer bli lite kylslagen. Man kan tänka sig att alla musikkårer som ska ut på gator och torg kan tycka att det är kallt om fingrarna när musikanterna ska hantera sina instrument.
Barnen kommer vara fint klädda men påbyltade för säkerhets skull, en och annan tröja kommer vara av ull. För att hålla sig varm kan man kanske få se en och annan glad firare som är lite full, en och annan sup innanför västen efter nationaldagsfesten. Allt medan damer från alla möjliga sorts föreningar står vid sina bord och serverar kaffe med doppa till samtidigt som de håller ett öga på högen av servietter så att de inte flyger sin kos i vinden.
Över allt detta vajjar den svenska flaggan med sina blåa fält och gula kors, några som står under flaggan är glada för de har inte sett varandra på länge och slänger iväg ett fryntligt mors, någon aktiv i hembygden har lockat en kör att komma till evenemanget och där står de nu och sjunger för fulla halsar i blåsten och de riggade mikrofonerna tar bara upp halva ljudåtergivningen. Alltså får publiken bara höra halva sånger, halvnoter istället för helnoter.
Men fint blir det till slut och arrangörer kan andas ut, med Nationaldagen är sommaren i starkt framåtskridande och tiden går som bekant väldigt fort, vi rasar genom sommaren och rätt vad det är när vi rullar upp rullgardinen en tidig morgon så ligger frosten där, äppleträden blommar inte längre utan bär frukt, de sista äpplena, är lagom att plockas ner. Redskapsbodar stängs igen och en ny tid angör sitt intåg…