Ska man prata om Annica Wennströms bok Svart kvark så får man först och främst ta fram språket. Wennström målar med gnistrande pensel och det blir mänskligt nära och nästan omänskligt naket i livets nödlösningar och tillkortakommanden när hon berättar om dessa människors hårda öden i Holmsund med början i trettiotalet. Det är inte arbetarklassens bästa sidor Wennström tar fram. Istället befinner vi oss i svekens obehagliga närhet inne i feghetens skändliga fäste och blir vittne till lättsinnets omoraliska dans i själarna.
Man känner den salta smaken av tillkortakommanden i de paltdoftande köken. Hur spritens eländiga rundgång mellan människorna bidrar till denna djävulska demoralisering av folk. Det doftar om de välgräddade moralkakorna och ljuder om skvallrets lättfotade steg och man känner klangen av tillkämpad moral och efterklokhetens kranka blekhet i den lysande dialogens korthuggna språk.
I det nattliga mörkret stinker det av högoktanig spritångest och vämjelig andedräkt uttryckt i grann språkdräkt inne ibland vedtravarna där spritflaskorna göms som buteljerade reträtter i en svår tid. Våldtäkten lurar också inne i uthusmörkret efter allt för många supar av den smugglade spriten.
Wennström bjuder på en underbar folklig rättviseprosa som dignar under en skavallermoral tryfferad med utstuderad folklivshumor som det är få författare förunnat att ha tillgång till. Bokens titel Svart kvark apostroferar den minsta elemantarpartikeln, som kan hänföras till kampens minsta och/eller svagaste länk men anknyter också till havet söder om Bottenviken, Kvarken, den smalaste passagen mellan Sverige och Finland som förankrar Wennströms skrivarsjäl. Alltihop är fotat i det lokala, dialektala idiomet i Holmsund där Wennström haft sin uppväxt:
Den som spotta i smeten får igen det i kakan!
Du ska vakt tunga din, du ger int äldre än att du knappt klara en riktig rännskita på egen hand!
Dom slit dig i stycken om du gör sig märkvärdig
Bortrationaliserad. Inte fan går jag med på att rationaliseras bort!
Läs mer i min recension här på Tidningen Kulturen: