Mary Anderssons språk i Den vingabrödna är organiskt sammanfogat med hennes leverne, helt enkelt framfött direkt ur liv och arbete. Bokens upptakt sker vid andra världskrigets inledning och Mary växer in i tonåren under kriget. Hon har mycket att
Mary Andersson
berätta och berättelserna präglas av en vidunderlig brokighet. Det är en självbiografi som är hämtad direkt på stället. Detaljrikedom och tidsfärg ger läsaren en levande inblick i denna orostid och Andersson flätar på ett naturligt och följsamt sätt in sitt liv på arbetsplatserna med kriget och världshändelserna som utgör en hotande bakgrund där hon bland annat följer faderns flyttningar av den vimpel på kartan som illustrerar tyskarnas frammarsch i Europa. Plötsligt sätts vimpeln ned i grannlandet Danmark.
Mary Andersson berättar om ett långt arbetsliv med en blandning av sällsamt allvar och sprittande humor som är konsekvent fotad i kamratskapet, människovärdet och med insikten att inte behöva be om ursäkt för att man är en arbetande människa. Anderssons förmåga att berätta om det vardagliga och få det att ingå som viktiga beståndsdelar i det världsomspännande är en fröjd att läsa.
Läs mer i min recension i Tidningen Kulturen här: