När han släpar in henne i städskrubben och tvingar ned henne på alla fyra är hon i hans våld. Han gör vad han vill och för att ytterligare understryka sin makt och nonchalans och önskan att förnedra klär han inte ens av sig. Efteråt är hon tvådelad. Hon kan inte längre förlika sig med sin kropp. Den lever ett eget liv och tycks kunna glömma snabbare än hon själv.
Det finns en mycket skakande skildring av en våldtäkt insprängd mellan bokens mera teoretiska avsnitt i Katrine Kielos Våldtäkt & Romantik. När boken kom förra året var det inte odelat positiva reaktioner inom feminist- och kvinnokretsar. När nu ett år har gått och Pocketförlaget återkommer med Kielos våldtäktspamflett är det i kölvattnet av en ganska brokiga debatt som följde med första utgåvan.
Vad är en våldtäkt egentligen? Är det en våldshandling utan anknytning till det sexuella? Att man avkönar våldtäkten till att vara en våldshandling vilken som?
Den amerikanska feministen Susan Brownmiller menade i sin bok Våldtäkt på sjuttiotalet att en våldtäkt inte handlar om sex utan om makt och våld. Mannen våldtar inte för att få sex utan för att dominera.
Katrine Kielos budskap i Våldtäkt & Romantik kan kortfattat sägas vara att Brownmillers idé om att våldtäkten är fri från allt vad sexualitet heter är felaktig. Att brottet istället riktar sig specifikt mot könet och därmed är avhängigt av könet och refererat till detta både i maktrelaterat och sexuellt hänseende. Att frikoppla våldtäktsakten från det sexuella i första hand och könens matkrelation i samhället i andra hand är att göra det väl enkelt för sig och söka komma runt de frågor som uppstår kring en våldtäkts orsak och verkan menar Kielos. Att befria våldtäkten från sexuella aspekter reducerar enligt Kielos övergreppet till ett våldsbrott vilket som.
Kielos anser att man förlorar den viktigaste referensen och drivkraften till brottet. Könsaspekten. Könsmaktdemonstrationen-
Läs mer i min recension här på Tidningen Kulturen: