”…Alex är trött. Nu vill han inte blogga. Han som varit bloggandets egen lilla jungfru. Han som skrivit sig ned i de djupaste bloggdikena. Han som lånat sig till de mest pubertala förnedringarna i bloggträsket säger nu stopp. Nu 
vill han bli gubbe. Vuxen. Författare. Nu angriper han chefredaktörer för att de svansar för ungdomens bloggorgier. Han som själv ridit på den mest fjuniga skolgårdsmobbingen som tänkas kan.
Att han får ännu en frisläng i media trots sitt havererade 1000-aporförsök är sorgligt men också åskådliggörande då det visar att han trots sina tillkortakommanden ändå äger handfasta kontakter för nya försök. Men nu vill han tycka och bli respekterad. I vanlig ordning gör han det genom att angripa någon. Använda någon som hävplanka. Han gör det oförberett. Hugger oväntat som uslingen alltid gör. Hugg i rygg. Som mot dessa flickbloggar. Att en pseudodebatt betalar en annan. Han vet det. Han agerar där det inte kostar. Alltid mot något vagt, eller svagt. Men ändå genererande. Och han gör det som alltid lätt för sig. Det gör den fege bloggmobbaren. Han som vandrat på den ödsliga bloggmyren och sjunkit ned i det djupaste självförnedringsträsket genom sina skamliga påhopp. Nu vill han bli vuxensaklig. Nu tar han nytt grepp i mediesvängen. Alltid genererar det några klickningar med annonsintäkter, kredit och oväntade stålar. Han har fått leka av sig sin pubertala mobbningsrom i ett antal oerhört tröttsamma ordbajsanden och tar nu bloggtime-out. Det har han gjort förr . Han gav upp påstod han… i en stort anslagen mediaoutcome för något år sedan. Kände inte igen sig i sig själv. Om nån minns. Men började igen. Nu angriper han bloggandet. Som en missbrukare som vill ha mer. Vill bli sedd och få kred. Och var är det lättast och fegast om inte att angripa kvinnor. Han vet att då får han en lätt feministiskt anstruken pseudoskam över sig men bibehåller ändå sitt mediala marknadsvärde på grund av just fulheten, lågheten och lumpenheten i sitt angrepp. Han får nu en lustfylld vittring på att få veta om alla de brutalmustiga männens håriga skratt kan intecknas på hans lilla ängsliga machokreditkonto. Gillar ni mig grabbisar?…”