Ratners stjärna är en skönt rörig men galet disparat fantasikonstruktion av en av den postmodernistiska litteraturens representanter Don DeLillo. Det är en teknikalistisk skapelse av kolossalformat och man undrar om inte DeLillo i detta verk fortfarande sökte sitt rätta handlag, fullt i färd med att leta efter den storhet som han definitivt skulle uppvisa senare.
Ratners stjärna publicerades första gången redan 1976 och kommer först nu på svenska i smidig språkform av Rebecca Alsberg. Det är svårt att avgöra vid en första inläsning i den 500-sidiga abakadabratexten om den är ett relevant bygge med sin täta begreppsanvändning kring funktioner och formler, fraktaler och koder eller om det är ens eget lilla magra matematiska grundforskningsmaterial som är alldeles för glest och bräckligt för att uppfatta och därmed förstå dessa forskares verbaliserande. Hela romanen väller ut i en galaktisk faktaexplosion som man inte kan följa, i alla fall inte om man tröttnar vid den första aritmetiska ekvationen…
”Jag försökte bygga en roman inte bara i någon mån om matematik utan som matematik. Det skulle vara en bok som rymde, mönster, ordning och harmoni sådant som den rena matematiken eftersträvar”. Så har De Lillo sagt. Och nja, för en enkel lekman blir det nog mera av oordning, disharmoni och obegripliga begrepp. Men oavsett detta äger berättelsen en galen och grandios idé hisnande storslagen i sin ytspänning som en hel simultan värld. Denna värld ska enligt Don DeLillo ha inspireras av Alice i Underlandet och dess skapare Lewis Carrol.
Läs mer i min recension i Tidningen Kulturen här: